Sanda eller salta?



Så skiljer sig de olika typerna av halkbekämpning åt
När en vägbana saltas sänker man frystemperaturen vilket gör att is och snö kan smälta trots att det är minusgrader ute. Salt används när det är ner till -6 grader kallt ute, detta eftersom det bara är effektivt till att smälta is och snö ned till ca 9 minusgrader. Skulle salt användas vid en lägre temperaturer än så riskerar vägbanan att först bli våt av den smälta snön och när temperaturen sedan sjunker ytterligare kan det sedan frysa till is – med andra ord får saltningen en omvänd effekt och det finns en risk att det blir ännu mer halt.

Sandning av vägar är en mer vanlig halkbekämpningstyp i Sverige. Sandningen sker framför allt i glesbygd och på ställen där det inte råder tät trafik, samt på gång- och cykelbanor. Att sand inte används på vältrafikerade vägar beror helt enkelt på att den, till skillnad från salt, lätt körs bort av trafiken och åker av vägbanan. För bäst grepp om vägbanan genom sandning används krossat berg i storleken 2-8mm, en grövre typ av sand som tyvärr mer än sällan orsakar stenskott - se därför till att vara extra noga med att hålla avståndet till bilen framför om du åker på en sandad väg!

Vilket är bäst, och vad ska du välja för din egen infart?
I korthet är salt den bästa produkten då den i bästa fall helt tar bort snö och is, och ger en blöt men greppvänlig vägbana. Är det däremot för kallt för att använda salt ska du använda sand. Då kan man istället blanda salt och sand för att ge sanden en chans att smälta ner i snön och inte åka av vägbanan för fort. Ska du avlägsna snö och is hemma är det mest effektiva tö-salt, som är ett naturligt stensalt med optimal kornstorlek för att bekämpa halka på trottoarer eller uppfarter. Du kan antingen strö förebyggande innan snöfall eller isbildning – har det redan fallit snö är det viktigt att skotta bort så mycket som möjligt innan saltet sprids.